Lyssna på storyn
Vi har sett resultatet av det första alternativet under det förra seklet, men för att finna de historiska rötterna till det andra alternativet måste vi vända oss till Antikens Grekland, till dess centrala begrepp Paideia. Här finner man inte bara kärnan till humanistiska pedagogiska metoder utan också filosofin som i vår tidsålder bland annat har lett fram till FN:s Deklaration för Mänskliga Rättigheter. Industriåldern var inriktad på massproduktion, massmarknadsföring och löpandebandsproduktion och massdistribution av produkter. Skolsystemet fungerade på samma sätt, i betydelsen att skolgången var en formativ process för att producera kunniga arbetare och goda medborgare för nationen. Detta var en miljö som präglades av likformighet, medan individuell talang, kreativitet och entreprenörskap belönades inte. Men, vad händer om man ersätter mass med digital? Svaret är att det vänder upp-och-ner på det mesta i jämförelse med industriålderns struktur. Detta betyder en omvandling från massproduktion till digital produktion, vilket är en pågående process i de flesta branscher. Även i fabriksarbete, den mest uppenbara sinnesbilden av industriåldern sker omvandlingen från handkraftsarbete, maskiner och löpandeband till programmering, robotar och anpassade produkter och tjänster ofta med hantverksmässig design. Som en del i denna omvandling kallas den gamla massmarknadsföringsstrategin numera spam. Det finns fyra inriktningar i den humanistiska pedagogikens utveckling. Klassisk humanistisk pedagogik härstammar från ett ideal om mänsklig perfektion. Särskilt Perikles, Aristoteles, Platon, Protagoras, Isocrates och Socrates kan ses som grundarna av denna skola. Några sekler senare etablerade Romarna i samma anda studia humanitatis, vilket var en normativ och formativ utbildning för fria människor. Fast det var inte förrän under Renässansen som människor började kalla sig själva humanister. Romantisk humanistisk pedagogik härstammar från Rousseau och hade en terapeutisk utgångspunkt utifrån att varje människa har en inre natur som är god och unik. Föresatsen för utbildning blir på så sätt att befria denna inre natur. Existentialistisk humanistisk pedagogik med idéer från Sartre, Camus och Kierkegaard fokuserar på människan som exklusiv författare av sin egen identitet. Radikal eller Kritisk humanistisk pedagogik härstammar från Paulo Freire och Henry Giroux m fl, och denna “skola” menar att pedagogiken bör bli mer politisk och politiken mer pedagogisk. Detta betyder att större kulturella, sociala och ekonomiska kontexter ska förbli en väsentlig del i utbildningen. Men perspektivet bör vara kritiskt granskande och ifrågasättande för att förbättra medvetenheten om problem och att i nästa steg finna lösningar. Paulo Freire skriver: “It is not surprising that the banking concept of education regards men as adaptable, manageable beings.” Paulo Freire Detta uttrycker även kärnan i skillnaden mellan humanistisk pedagogik och industrisamhällets skola. Den samhälliga kontexten har likheter med den kritiska humanistiska pedagogiken. Likväl, istället för målsättningen att bygga starka individer arbetar utbildningssystemet för att manipulera den studerande in i det nationella samhällets aktuella behov och trender. Förutsättningen för att detta arbete, överhuvudtaget, till någon del ska kunna lyckas, är att samhällsutvecklingen står still. Författaren Paolo Coelho ger följande lösning: “To change the world, we need to combine ancient wisdom with new technologies.” Paolo Coelho Nya digitala teknologier är motorn och humanistisk pedagogik som har sin grund i antikens visdom är den pedagogiska metod som bör användas för att lämna den mekaniska tidsålderns damm och masskommunikations oväsen bakom oss. Författad av Författare till boken Learning Design in Practice for Everybody och utvecklare av SOE PublishingLab för interaktiva böcker Fram till September 4, 2022, upp till 33% rabatt i Google Play Books och BiQStore Öppnar i ny tab
Från mass till digital
Humanistiska Pedagogiska Metoder och dess historia
LarsGöran Boström©
