I en omfattande studie, både i djup och omfattning från Oxford University, ifrågasätts hypotesen att lång skärmtid leder till psykisk ohälsa bland tonåringar. Detta i kontrast till flera studier som har publicerats under de senaste åren som har utgjort grunden för offentliga och politiska diskussioner. Oxfordstudien visar att dessa studier vilar på svag metodologisk grund. Detta inklusive det faktum att ofta antalet deltagare i dessa studier har varit för lågt för att dra några hållbara slutsatser utifrån. Genom att använda en två-nivåers-metod för forskningen och ett stort antal deltagare från tre olika länder vilar Oxfordstudien på en betydligt solidare grund.
Metodikutveckling
En majoritet av de studier som nyligen publicerats bygger på retrospektiv självrapportering, en metod med många brister, till exempel:
- Forskning visar att endast 1/3 av deltagarna ger riktiga omdömen om sin veckovisa internetanvändning. Medan 42% överskattar och 26% underskattar sin användning.
- Respondenter med stor internetanvändning tenderar att underskatta den tid de spenderar online. Medan användare med liten internetanvändning överrapporterar sitt beteende.
- I de flesta tidigare forskningsstudier anses skärmtiden vara den primära determinanten av positiva eller negativa tekniska effekter, detta påverkar resultatet.
För att komma till rätta med detta underskott använde forskarna Amy Orben och Andrew K. Przybylski, båda vid Institutionen för experimentell psykologi, Oxford University, ett tillvägagångssätt som inkluderade utvärdering av tidsanvändningsdagböcker för skärmtid- och engagemang. I en två-nivå-strategi som inkluderade en undersökande- och en bekräftande studie. Studien är baserad på storskaliga data om användning av digitala skärmar på Irland, USA och Storbritannien.
Skärmtid har ingen inverkan på tonåringars välbefinnande
Resultaten visar som angivits ovan att det inte finns några bevis för att skärmtid påverkar tonårens välbefinnande. Detta inkluderar slutsatsen från tidigare studier utifrån tidsanvändningsdagböcker, att skärmtid och det digitala engagemanget innan sänggåendet påverkar både sömnkvalitet och varaktighet. Författarna till Oxford-studien skriver i kontrast till detta:
“We found little evidence for substantial negative associations between digital-screen engagement—measured throughout the day or particularly before bedtime—and adolescent well-being.”
En forskningsstudie från Royal College of Pediatrics and Child Health (RCPCH) som publicerades tidigare i år nådde en liknande slutsats. Men, Bernadka Dubicka, ordförande för barn- och ungdomsfakulteten vid the Royal College of Psychiatrists, kommenterade resultatet på följande sätt enligt BBC:
“The study looks at how long children spend looking at screens but not at what harmful content they might see. We know that screen time is not the main driver of mental illness, but dangerous online content can have an enormous impact on young people and their mental health.”
Författad av
LarsGöran Boström©
Öppnar i ny tab