Lyssna på storyn
Det gamla industrisamhällets utbildningssystem fokuserade på grundläggande färdigheter och kunskaper för att säkerställa elevernas framtida sysselsättning. En vision baserad på Henry Fords löpandebandsproduktionslinjemetod där varje medarbetare ska fokusera på en liten del av kedjan och inom detta begränsade område bli effektiv. Detta krävde planekonomiskt tänkande och storskalig produktion, vilket förstörde alla incitament för utbildning i entreprenörskap. Inte ens Joseph Schumpeters banbrytande arbete under första hälften av 1900-talet skulle få något inflytande på utbildningssystemet. Det var inte förrän på 1970-talet som hans idéer om entreprenörskap och kreativ förstörelse började få lite fäste. Det fanns dock förmildrande omständigheter för att systematisk rationalitet kom att överskugga individuell förmåga till innovation. Då större delen av 1900-talet präglades av hungersnöd, två världskrig med enorma mänskliga och materiella kostnader, och arbete för att återuppbygga Europa och senare det kalla krigets kapprustning mellan ideologiska system. I dag går utvecklingen långsamt bort från Henry Fords löpandebandmetod till Joseph Schumpeters entreprenöriella dynamik och kreativa förstörelse. Men omvandlingen går alldeles för långsamt och det traditionella utbildningssystemet är inte den språngbräda det borde vara. “Att förbereda dagens studenter för framgång och eventuellt ledarskap på den nya globala marknaden är det viktigaste ansvaret inom utbildning idag… Entreprenörskapsutbildning är ett viktigt verktyg för att uppnå dessa mål [och]… bör vara allmänt tillgängligt för att ge alla studenter möjligheter att utforska och uppfylla sin potential.” Steve Mariotti & Daniel Rabuzzi, författare till The National Foundation for Teaching Entrepreneurship, hävdar att entreprenörskapsutbildning inte bör begränsas till den traditionella skoldagen och läsåret eftersom entreprenörskap är ett kontinuerligt åtagande. Eftersom målet bör vara att de studerande lär sig att arbeta med en handfull grundläggande principer för entreprenörskap, inklusive: Visst måste utbildningen anpassas till den studerandes ålder, men också enligt principen “Se en, gör en, lär ut till en”, med andra ord personanpassning, detta ger inte bara förberedelser för entreprenörens eller intraprenörens dagliga arbete, utan också för det digitala samhället i stort. Det är denna arbetsform som gradvis ersätter den gamla Henry Fords löpande produktionslinjeprincip i det digitala samhället. “Entreprenörsresan börjar med att hoppa från en klippa och montera ett flygplan på vägen ner.” Rädsla har en mycket nära koppling till entreprenörskap från de första skrämmande stegen mot kanten till att släppa den bekväma och “säkra” anställningen. Till att faktiskt ta steget för att göra dina idéer till verklighet. Till kampen med rädslan för att misslyckas, och slutligen att göra rädsla till en kraftfull drivkraft för din entreprenöriella framgångssaga. I forskningsrapporten som nämnts ovan av Cacciotti och Hayton drar författarna slutsatsen att rädslan för att misslyckas i de flesta fall fungerar som ett hinder för framgång. Det saknas dock fortfarande forskning om potentiella positiva resultat av rädsla för att misslyckas. Som exempelvis leder till rädsla för att misslyckas till större engagemang och strävan mot entreprenöriella mål? Den andra slutsatsen hänvisar författarna till när yttre omständigheter bedöms (utvärderas) som skadliga eller fördelaktiga för personligt måluppfyllelse, aktiveras den emotionella processen och förbereder individer att svara med impulsivt beteende. Men det finns ingen forskning om hur entreprenören utifrån rädsla för att misslyckas klarar detta. Cacciotti och Haytron skriver: “… till skillnad från studenter och idrottare står entreprenörer inför flera uppgifter och är ständigt utsatta för möjligheten att lyckas eller misslyckas. (…) Från uppfattningen om möjligheter till skapandet av organisationer för att fullfölja dem är entreprenörer ständigt utsatta för potentiella motgångar och negativ feedback som minskar chansen att lyckas och ökar sannolikheten för misslyckande. Som sådan, i jämförelse med sport och utbildning, är entreprenörsmiljön en mer komplex samling av evenemang som erbjuder olika potentiella triggers till rädsla för misslyckandeupplevelser.” Dessutom exponeras entreprenörer för en mängd olika intressenter, som investerare, kunder och anställda, och måste hela tiden visa personlig kompetens och färdigheter inom ett brett område. I själva verket är den dynamiska miljön som omger entreprenören i grunden en förebild för sammanhanget av det digitala samhället som är under utveckling. Som sådan måste lärmiljön, både formell och informell, anpassa sig för att förbereda de studerande för det framtida arbetslivet tillsammans med ett livslångt lärande. Tyvärr ligger särskilt det formella utbildningssystemet fortfarande långt efter för att åstadkomma detta. Författad av Författare till boken Learning Design in Practice for Everybody och utvecklare av SOE PublishingLab för interaktiva böckerKreativ förstörelse för att lära sig, avlära och lära om
Entreprenörskapsutbildning från en entreprenörs tankesätt
Stephanie Bell-Rose, president, Goldman Sachs Foundation och Thomas W. Payzant, Harvard Graduate School of EducationRädsla som drivkraft för entreprenörskap
Reid Hoffman, grundare av LinkedIn
LarsGöran Boström©
Digital Marknadsföring och Varumärkeshantering
