Den 30 juni 1857 tillkännagav Aftonbladet den ledsamma nyheten om en av sina medarbetare:
”Vi har idag den sorgliga plikten att meddela våra läsare, att döden åter bortryckt en av vårt lands utmärktare talanger på det litterära fältet, nämligen kammarjunkaren Karl Kullberg, som igår avled här i Stockholm vid endast 43 års ålder. Denna underrättelse skall utan tvivel bli ett sorgebud icke blott för en vidsträckt krets av enskilda vänner, utan för den stora allmänheten, som högt uppskattade hans värde såsom vitter författare och som älskade hans lätta, livliga, även i skämtets och satirens tjänst alltid behagliga och humana penna.”
Bakgrunden till sin alltför tidiga död identifierar Karl Kullberg själv långt tidigare, han skriver:
”Ifrån min barndom har jag varit plågad av plötsliga bloduppstigningar åt huvudet, som dock icke förorsakade mig något lidande, utan gingo och kommo utan svårare följder. Vintern 1843 bebodde jag ett särdeles illa bevarat rum utan innanfönster och med en enkel dörr ledande utåt en kall förstuga, och torde jag härifrån i betydligare mån kunna räkna upprinnelsen till mitt onda.”
Vintern 1843 hade Kullberg precis återvänt från sin första Europaresa som året efter utmynnade i en reseskildring som nu ges ut i nyutgåva i tryck och som ebok. Troligen rådde brist på boendealternativ och han tvingades bosätta sig i det ovan beskrivna rummet. Kanske var detta också en av orsakerna till att han flyttade ifrån Stockholm något år senare och kom att bosätta sig i Kalmar. Likväl hade han från och till bott i Småland under 1830-talet och med den innerlighet han skriver om landskapet och människorna i bland annat romanen ”En sommar i Småland”, nu i nyutgåva i tryck och ebok, var det med all sannolikhet kärlek till området som var den främsta orsaken till att han flyttade dit. Han blev kvar på den småländska myllan i över tio år, bland annat som medarbetare på dagstidningen Barometern.
Kullbergs enastående talang omskriven av Aftonbladet publicerades ursprungligen på~ Gränsfararebloggen ~
Öppnar i ny tab